Jag vill ju inte vara sämre än att jag kickar igång bloggveckan med mitt senaste köp från fyndmarknaden. Man kan kanske tro att jag inget annat gör än springer på Röda Korset och letar loppishak mest varje dag?! Riktigt så är det inte, det kan bli en låång paus från ett tillfälle till ett annat, men ska man hinna vara med måste man ändå hålla sig framme. Lite nu och då. Och jag är så pass kräsen med vad jag plockar upp, att det går nio tomma besök på ett riktigt fynd.
Bortsett från nu då, då jag tyckt mig fynda två gånger i rad, på kort tid dessutom.

En golvlampa i mässing, från 60-talets Atelje Lyktan, signerad designchefen Anders Pehrson. Tre tior gav jag för det felfria exemplaret, och med ens var måndagshumöret på topp.

Om vi verkligen behöver någon fler golvlampa håller jag osagt ett tag till, det finns liksom inte tid att fundera på det när tillfället står framför ögonen och blänker.
Jag har polerat den och kollat elen, och nu får den flytta in här, vare sig vi behöver den eller ej.
Så var det med den saken!

En god start på veckan önskas er alla!

Foto: Lina – Kitchenbloom©

Jag kanske ändå är lite av ett förvaringsfreak, för när det kommer till lådor och korgar och skåp och annat att stoppa saker i får jag visst förvaringsfrossa. På riktigt alltså. Det så där ”vill-ha-kliar” i mina fingrar. Senast igår på Mio. Jag har redan köpt den lilla korgen, men visst tusilusan behövde vi den stora med.
Nu är jag hög på (förvarings-)endorfiner efter att jag har flyttat om bland korgarna här hemma och självklart är äppelbilden där bara för syns skull. Den stora korgen rymmer många fler papprör än den lilla som nu istället får hålla reda på diverse annat smått och gott.
Jag gillar den raka cylinderformen och så diggar jag priset.

Foto: Lina – Kitchenbloom©

Jag blir jätteglad av alla positiva kommentarer, och jag tar verkligen till mig era önskemål. Så pass att jag direkt väljer att uppfylla några. Det är inte så att jag medvetet minskat mitt fokus på inredning, det har liksom bara ”fallit” bort bland andra idéer och publiceringar. Men jag förstår er och jag läser själv många bloggar vars hem inspirerar mig så självklart ska jag rycka upp mig på den fronten.

Dessutom tycker jag enbart att det är roligt att bjuda in er i vårt hem. Jag har inga problem med att visa bilder hemifrån, jag är ju själv uppvuxen med näsan tryckt inredningsmagasinen, och jag bär inga inredningskval eller trenddrömmar inom mig. Jag har hittat hem i både mig själv och min stil och med åren lärt mig att både uppskatta och tycka om mina egna val. När någon tycker att vi ”bor trevlig” svarar jag – Tack! Ja, vi trivs jättebra! För det gör vi ju.
För många år sedan hade jag svarat – Äh, det är väl inget det här – följt av - Vi skulle vilja byta den där och så drömmer jag om att få till det där och ser du så slarvigt det där ser ut och…

Det är ”sexigt” med självförtroende, och då menar jag inte bara på ytan. Även på djupet. Tänk på det.

Några önskade som sagt mer bilder från vårt hem och här fick ni tre dagsfärska klipp.

Kanske inget nytt under solen för er som följt mig genom åren, men hallen utanför vårt och lillans sovrum samt arbetsrum och toalett, tror jag inte att jag har fotat tidigare.
Som sagt – inget nytt, men så här gillar vi det. Ett minigalleri av omtyckta inramningar med allt från Josef Franks samlade verk till en av Isas första illustrationer och så en hyllning till Stig Lindberg och de klassiska kakoögonen till det.
Hoppas det inspirerar någon, en gråmulen dag som denna i norr.

Ni skulle bara veta hur mycket äpplen vi har här hemma. Hundratals små röda plockade hos makens faster, och senare kom en vän med hennes lite större gårdsäpplen. Ikväll ska här kokas mos så det står härliga till, men om det inte vore för den korta hållbarheten hade jag gärna låtit dem bara ligga kvar i det stora fruktfatet.
När höstens egen rekvisita är som bäst.

Många lampor har ni sett här, men denna har jag inte visat er tidigare. En av mina absolut finaste, och största. Ja, det vet jag att jag har skrivit förr också…
Sedan sena våren hänger den över vårt köksbord och jag gillar verkligen den där extra ”knorren” med sladden upptill. Det är sonens träapa – jag vet, jag vet – men då jag lånade den igår, när jag produktfotade, och sedan glömde jag visst bort att sätta tillbaka den i hans fönster.
Glömde och glömde.

Ser ni inte så perfekt den hänger där?! Undrar just hur lång tid det tar innan sonen saknar sin vän.
Man kan ju alltid testa honom. Min tonåring har något som hans mamma vill ha.

I morgon fredag ska jag, för ovanlighetens skull, iväg på jobb. Det betyder att jag och lillan har vår hemmadag idag istället och det blev torsdagsmys med plättar och mormors hallonsylt till lunch. Min mamma kokar den godaste hallonsylt som finns i denna värld. Jag lovar! Det finns ett antal heliga små burkar med det röda guldet i vår frys och att äta sylten är så nära man kan komma en religiös upplevelse.
Vad jag nu vet om hur det kan vara.

Ni kanske tror att jag är den duktiga mamman som vispar min egen pannkakssmet. Not!

Min fina Marina tipsade mig om Kungsörnens frysta pannkakor och jag måste få hylla denna ”närahemmagjorda-upplevelse”.

Sist av allt:

Vi har gjort vår renoveringsresa och det vore rent ut sagt helflippat att börja om igen. Jag blir yr av tänka på hur galet det skulle vara. Men det finns andra i vår närhet som har den resan framför sig och jag har glädjen att få följa med dem som ”smakråd” vid kvällens andra husvisning.

Hur det går får ni kanske veta längre fram.

Foto: Lina – Kitchenbloom ©