Lite vemodigt känns det när ”årets semestertripp” är avklarad och allt det där man har blickat fram mot vid sommarens bryn plötsligt ligger bakom en och skvalpar. Mycket fint finns kvar att uppleva denna sommar – snart kommer min bror med sin familj och checkar in i vårt gästrum, lillasysterfamiljen tittar också förbi och gör syskonskaran komplett och mot nästa helg ska åka till mormor med lillan och sedan fylla huset med ett helt gäng sköna vänner för en gemensam och somrig ”förfest” avslutad med en helkväll ute på stans gator i bästa festivalstämning – men ändå nyper det till i bröstet vid insikten om att vår Stockholmsresa är förbi.

I vanlig reseordning tänkte jag dela med mig av några utvalda semesterbilder. Tyvärr visade det sig att jag inte alls hade fotat så mycket som jag hade tänkt, men det är väl lite semester det med.

Första dagen var en resdag. Vi åkte många mil i bil, stannade till varje gång som våra magar kurrade och för bästa kommunikation mellan bilarna hade vi lånat svärfars Walkie Talkie – något som roade både vuxna och barn. De två första nätterna bodde vi på Rikas finfina barnhotell i Älvsjö. Otroligt snyggt, påhittigt och trevligt med Alfons Åberg som kompis intill frukostbordet. Ett paradis för de minsta barnen, men minst lika gött för oss äldre. Resterande två nätter sov i lånad brorslägenhet i härliga Sjöstaden. Minst lika ”gött” där med.
Andra dagen gjorde vi Djurgården – lämnade av de stora barnen (en 14-åring och två 11:or) på Gröna Lund och tog de små töserna med oss till Junibacken. Detta bästa Junibacken med sagotåget man aldrig tycks bli less på och barnbokhandeln jag älskar. Vi hade superskoj där vi var och de stora barnen hade visst ännu roligare. Enligt dem i alla fall. Vi hann vara med lite bland karusellerna på slutet, men så febrade lillan till ordentligt, vi tog taxi tillbaka till hotellet och avslutade dagen med en gemensam middag där.

För att göra en lång reseberättelse kort… Dag tre blev till 100% fylld av shopping. Först i Barkarby och sedan i Sickla Köpkvarter. Ett mysigt fika på trädgårdscaféets terrass och senare en sagolikt god middag på Söder signerad Italien. Fjärde dagen hade vi redan tagit avsked av våra vänner som då börjat leta sig norrut och vi gjorde vår dag planlös men hamnade på något vis ändå på ett café i Vaxholm. Lite svalka vid Nacka Strand och den svalkan satt skönt må ni tro. Upp till varma 30 grader har vi haft i vår Stockholmsskugga. Puh så varmt. Och skönt.
Femte dagen blev en resdag det med. Först upp till Sundsvall med ett stopp på IKEA, en lunch med våra vänner som väntade där och sedan hela vägen tillbaka till Piteå. 

Någon eller några kanske undrar lite nyfiket vad jag packat upp ur mina nya påsar. Jag kan säga att knarkat papper i Stockholm denna gång. Snyggt presentpapper, en hel hög med snygga kort och så några fler snygga kort på det. Papper, papper, papper. Tror ni mig inte kan ni fråga min väninna för det gick lite av ett ”har du köpt fler kort nu-sus” när jag kom ikapp henne efter mina små utflykter till Bookbinders och Designtorget. Japp – mycket papper blev det och arbetsrummets alla lådor jublar. Det här gillar vi!

Foto: Lina och Daniel - Kitchenbloom ©   

Hur kul man än har, hur mycket fnitter som än sipprar ut och hur gott man än tillåts leva en helg så är ändå alltid hemma bäst. Hemma där familjen finns och väntar med blöta ögon och febrig nos. Jag sprang om min man på Arlanda igår, delade middagsbricka, fick en snabb puss och sedan lyfte våra plan åt helt olika håll. Hans plan landade i Norge och jag kom hem och möttes av kramar och öronont. En timma senare stod min resväska orörd kvar på hallgolvet och vi fick komma in till jourdoktorn som så klart hittade både ögon- och öroninflammation i familjens minsta.
Happ. Så var man tillbaka i vardagen då.
Just där jag ändå alltid vill vara.

Bäst på mässan: Formex är, för mig som inspirationslysten, en enda jättestor godisbutik. Så mycket att se, känna och minneslagra på en och samma dag går nästan inte. Men det gick. Största gulp:et fick jag av denna utställning - 
 

Japp – det kungliga bröllopet förför mig. Ja, eller i alla fall alla utvalda vackra och guldkantade ting.

Bästa bilden av de blivande brudparet: Måste vara denna. Lite för fin för att hängas upp i utedass tycker jag.

Bästa resesällskapet: Från stora skratt till djupa samtal. Från cafébord till hotellsäng. Lite suddiga, men tro mig – det är de inte i verkligheten. Tack vare Sara och Vicke kände jag mig aldrig så förkyld som jag egentligen var. Det är ett gott betyg om något.

Bästa menyn: Den hittade vi här och dit måste jag fler gånger. Jag hade lock för mina öron, men enligt Sara lät jag som en viss Sally när jag åt min otroligt välkomponerade (kyparen gjorde gillar-gesten flera gånger när han han lät pennan gå på det lilla blocket) meny…
Mina smaklökar var det då inget fel på denna helg.

Bästa köpet: Några påsar blev det under vår lördagsvandring genom huvudstaden, och här är det svårt att välja det bästa. Bästa fyndet måste nog vara stämplarna (första bilden) som hade en rea-på-rea-lapp och som jag spanat på riktigt länge. Mest nödvändiga köpet var förmodligen min kalender som jag ”plockade” ihop hos Bookbinders Design.
Den vårpigga grytlappen nyper priset som helgens gladaste köp. Jag vet att snacket går, att Estrids elefanter och Svenskt Tenns alla vackra kanske får för mycket plats i våra så kallade ”blogghem”, men vem bryr sig egentligen.
Jag köpte mina första elefanter 2002 – med andra ord långt före jag startade min blogg (ja, tror det eller ej, men det fanns ett liv före bloggen:) – och kärleken till dem växer för varje år som går. Det måste vara sann kärlek det?!

Bästa avslutningen:  Den fick min helg hemma hos storebror och hans fina familj i Hammarby Sjöstad. Jag åt gott, sov gott och laddade min kropp med just så många kramar jag behöver för att klara mig ändå fram till nästa gång mina armar får nå runt dem alla igen. Och det var just det jag tänkte på – var, när och hur vi träffas nästa gång – när min taxi hämtade mig utanför deras dörr och ut mot Arlanda igen.

Snipp snapp snut – så var helgen slut.

Foton och illustrationer: Lina – Kitchenbloom

Tid: Lördag 26 september klockan 15.00
Plats: Verandan intill Cadierbaren på Grand Hotel
Vem: Jag, min förväntansfulla dotter och mina två kära stockholmssvägerskor
Vad: En stund av lyx och flärd, varma känslor och sköna ord - Afternoon tea
Guldkant: Vi känner igen henne. Hon sitter där vid bordet alldeles intill. Hon - Prinsessan Madeleine!

Det var vår lördag det. Nä, det var vår helg det.
Prinsessan Madeleine satt där tillsammans med trolovad och vänner, om än bara för att snart ställa sig upp, och med ens var hela vår helg ”gjord”! Min dotters ögon tindrade som aldrig förr. Mina ögon tindrade allt lite de med. Äh, hela bordets ögon tindrade. Grands alla ögon tindrade.
Allt liksom klaffade. Vi tänkte lyxa till det lite och mycket lyxigare så här kunde vi tjejer inte få det. Tekoppen var varm i handen, sconesen alldeles nybakta, lemon curden krämigt len, snittarna smackgoda och bakverken obetalbara.

Igår kom vi hem efter fyra (helhärliga) dagar och lika många nätter i huvudstaden. Så kul att resa bort, så mysigt att umgås med syskonfamilj och så skönt att komma hem igen. Så skönt att hemma finns. Tonåringen har knappt saknat oss men fyraåringen gav iväg ett riktigt lyckoleende när hon fick syn på mamma och storasyster - högst upp på flygplatsens rulltrappa. Sin finaste prinsessklänning hade hon på sig och den babyblå tyllen tittade fram lite under höstjackan.

- Madeleine är ingen riktig prinsessa för hon har INGEN prinsesskrona på sig. Så det så!!

Orden kommer från den minsta tjejen med de största prinsessdrömmarna i familjen.
Jag läser av hennes önskan och tystar ned vår upplevelse lite, men jag måste erkänna att detta känns smått omöjligt att matcha i framtiden. Jag har lovat henne en systerlik ”mammastund” när hon med blir större, jag har lovat henne ”Stockholm” och ”gottelyx”, men jag vet verkligen inte hur jag ska få dit en riktig prinsessa.
Rättvisa – not!

Foto: Lina – Kitchenbloom

Nu är tid för reserapport och påfyllnad i kategorin för resor. Jag brukar alltid sammanfatta våra utflykter här på bloggen och det har liksom blivit som ett trevligt sätt att själv komma ihåg vår semester, att titta tillbaka och minnas var vi varit och vad vi gjort. Dessutom vet jag att det finns dem av er som uppskattar just den kategorin, så…

Detta var premiärturen med egen husvagn. Vi har flitigt husvagnsrullat genom Sverige de senaste sex åren, men då med lånad vagn av mina vänliga svärföräldrar. Genom åren har vi upplevt allt från Stockholm, Trosa, Skåne. Danmark och Legoland, till glasriket i Småland och kalkstenarna på Gotland. Höga Kusten är en naturskön upplevelse och där parkerade vi oss en sommar under en hel vecka – sommaren då vi köpte hus och bara gick och trampade i väntan på att få ta över nycklarna. Jag minns hur vi, havströtta, låg i husvagnen på kvällarna och planerade vårt kök på datorn…
Som sagt – husvagn is the shit! Om ni frågar mig. Jag är allt för omständig för att bo i tält och för kräsen för att hyra stugor andra bott i före mig. Att bo på hotell är fint, men sommartid känns det väl instängt och då maken dessutom vuxit upp med semestrande husvagnscampingliv var valet givet för oss. I husvagnen har allt en given plats och miljön känns som hemma fast ändå borta… Ja, nu ska jag inte försöka övertala er mer – en del har fattat tjusningen, andra inte. Smaken är som baken.

Årets resa gick först till Umeå. Där stannade vi en natt på kär Sara-mark för umgänge och gott kvällsfika. VI fick träffa lilla Loppan och så fick vi krama om familjen vi önskar att vi kunde träffa oftare. Sedan fortsatte resan nedåt landet och efter några småstoppar här och där var vi äntligen famme i Kolmården. Där mötte vi upp våra goda vänner som också valt att bilsemestra (dock utan husvagn) i år. Vår familj hade aldrig varit på Kolmården tidigare och därför var så klart förväntan stor, inte minst hos barnen. Om alla förväntningar infriades är svårt att avgöra, men det jag fann mest uppseendeväckande var girafferna i Safariparken och så delfinshowen så klart. Kan man bli annat är kär i delfiner?! Så gulliga och så smarta och med tanke på min allergi mot pälsdjur så har jag nu insett att det visst finns ett husdjur för mig – delfinen. Ska bara bygga pool först.

Från Kolmården och Norrköping åkte vi vidare till Växjö med ett stopp i godisbyn Gränna. Lyckohåren krullade sig på mina armar – så mysigt och pittoreskt det blir när en liten stad bygger på höjden och gatorna blir trånga och kullersteniga. Ja, det tyckte jag ja. Maken, som körde husvagnsekipaget hade annat att säga om "mysigheten"… Ett kvickt stopp var det som sagt och vi och våra vänner hann med att fylla våra påsar med färgglada polkagrisar och knäckiga skorpor. Jag har fått en ny dopp-i-kaffet-favorit – Grännaknäckes saffransbiscotti. Så goda, ja bättre än mina hembakta. Innan vi lämnade Gränna med vyn över Vättern fikade vi på Fiket. Ett 50-talsfik helt i min smak. För att inte tala om kakorna… så goda. Barnen valde stoora polkagrismaränger och med det var deras sug efter polkagrisar över för en stund. Polka, polka, polka – don’t kill your darlings. Kladdigt röd- och vitrandiga runt munnen anlände vi till Växjö den kvällen och sedan väntade två finfina dagar med våra pite-vänner hos gemensamma växjö-vänner. I två nätter campade vi på deras gård och den utflykt jag i förväg hade sett ut var till Teleborgs Slott. Vi har inga slott att skåda här i norr och därför får man passa på när väl man är nära ett. Om sanningen skall fram hade jag också kollat in dessa smycken och hoppades på ett köp i receptionen. Tji, fick jag mig, det blir till att e-handla istället, men hela gänget fick i alla fall fika på terassen intill det lilla slottscaféet. Riktigt bortskämda blev vi hos vännerna i Växjö och det kändes tråkigt när vi alla skiljdes åt. Växjö-borna drog till västkusten, våra pite-vänner (där bland sonens "bästis") vände om och åkte hem igen och själva styrde vi ut mot östkusten och Västervik.

Vi hade hört talas så mycket gott om Västervik och med redan campande vänner på plats där i ena vågskålen och närheten till Vimmerby i den andra var valet både lätt och rätt. Det blev fyra nätter på Lysingsbadets Camping för oss och där trivdes vi som fåglarna på vattnet. För barnen fanns ett äventyrsberg att "bestiga" och ungdomscirkusen anlände och ett cirkustält restes upp ungefär samtidigt som vi slog ned pinnarna till vårt förtält. Friska havsbrisar, strålande sol och själva staden Västervik hade hög mysfaktor den med. Kanske inte helt i Gränna-klass, men ändå. Närheten till vatten, ja, jag säger bara – vatten. Jag trivs vid kusten! Tur för oss att vi då också bor vid kusten.

Mycket hann vi med under våra dagar i Västervik och självklart tog jag pulsen på stadens shoppinggator. Barnen letade spel/lek/pyssel-butiker, men mamman hade annat i sitt sikte. Bäst utdelning gav Iittalas Outlet där både en och annan pjäs hamnade i min varukorg. Vi kompletterade vår favoritservis med en kanna där första sortering bjöd på riktigt bra pris och så passade jag på att superfynda när Höganäs, i mitt tycke, bästa glasering "citrus" utgår. En stor skål, ett stort och ugnsfast serveringsfat, en kanna, en mindre kanna och några olika plockskålar blev det till priset av hälften av ingenting, typ. Redan serveringsfavoriter vid sensommarens grillmiddagar här hemma. Andra butiker väl värda sina besök var inredningsbutiken Bohaget, klädbutiken Kreativ (med riktig sommarrea) och märkesbutiken Ogräs med sin härligt saliga blandning av allt och lite till.

Det är lite lillans förtjänst att denna resa blev av. Det började med hennes Lotta-mani i vintras, då hon ivrigt tittade på filmerna om den lilla bråkmakar-tösen och senare själv blev som en liten "Lotta" här hemma. Det måste ha varit då, när hon klippte hål i sina rosa leggings, som vår semester-idé med Vimmerby tog fart. Inte vet jag. Vi lämnade Västervik för en dags vistelse på Astrid Lindgrens Värld och visst var det värt allt planerande och allt resande för att få komma dit. Lottas hus stod där, gult och snyggt, och så även Tant Bergs röda villa och Vasilis butik, men Lotta själv då – var var hon? Var det bara jag som saknade Lotta? En solig och rolig dag för hela familjen där Saltkråkans tågtur helt klart slog högst. Pannkaksbuffén gick inte av för hackor den heller. Där fick man själv fylla på glass från mjukglassmaskinen och du kunde variera dina pannkakspalett i all oändlighet med jordens alla slisktillbehör. Wow, liksom!

Från Vimmerby och Västervik gick vår resa vidare, dock med nosen vänd mot hemmet i norr. Först stannade vi till i Söderköping och mumsade glass i stora lass. Vi såg båtarna slussas förbi genom Göta Kanal och jag övertalade (?) maken om att vi verkligen ska åka den där Diana-båten så snart vi bara har "åldern inne". Vi måste helt enkelt bli lite äldre… typ i ålder som våra föräldrar. Mina svärföräldrar har redan åkt på just den kryssningen och jag är allt lite avis på dem.:)

Från en strand till en annan… Vi avslutade vår resa med två härliga dagar i huvudstaden och njöt av sommarens sista umgänge med min bror och hans familj där. Vi älskade stranden ute på Ingarö, de höga vågorna som sköljde över oss och kvällsutflykten med båt från deras Hammarby Sjöstad in till city. Fina Stockholmsdagar fick sitt slut vid Barkabys Handelsplats. Där hann vi strosa i butiker, luncha på IKEA och kramas på parkeringen innan vi lämnade kär broder, svägerska och sköna brorsbarn för adjö och hemresa tillbaka till vårt Piteå.
Nu har vi varit hemma en tid och en dryg vecka återstår av vår semester innan plikten kallar. Nästa års semsterplaner har redan börjat gro så smått. Mer Sverige tack!

Jag gillar att resa, både i stort och smått, men att besöka vår huvudstad inte mindre än fem gånger under ett och samma år, det är faktiskt rekord för mig. Och ännu finns det några res(?)månader kvar av året…
Jag gillar också att skriva mina reserapporter här på bloggen. Det blir lite som en dagbok, och det känns otroligt lyxigt att kunna titta tillbaka och bläddra runt bland inläggen i kategorin för just mina/våra resor. Minnas och längta tillbaka. Lite.

Denna Stockholmstur gjorde jag främst för att uppfylla skolans krav på närvaro vid kursstarten. Ni vet redan vilken skola och kurs det gäller så jag skippar all onödig information. Det kan hända att jag nämner mer om studierna längre fram. Helt säkert gör jag det.
Men en dag på Berghs (ni ser, nu gjorde jag det!) slår aldrig nöjet att få umgås nära mina syskon, min svägerska och mina syskonbarn under en hel helg. Vi har verkligen tagit dagarna med ro, inte bokat in annat än spontanitet. Att möta hösten i Stockholm känns riktigt bra. Något varmare vindar där än dem som isar runt vår egen husknut. Även om jag, med visst motstånd, måste erkänna att öppna skor inte riktigt lämpar sig på stadsgatorna i söder heller. Och jag skulle ha packat ned ett paraply i min handväska. Kanske träningsskorna också. Jag menar, när två syskon önskar umgås i motionsspåret vill ju inte den tredje (jag skrev inte lata, det tänkte ni själva:) vara sämre än att följa med. Så hade med ens mina vita och snygga sommarsneakers gjort sitt bland blöt bark och gegga.

Brygghusets Café ligger mysigt beläget, nere vid vatten – Gäddviken, och intill Svindersvik slott, lagom promenadlångt avstånd från Hammarby Sjöstad där min bror med familj bor. Tjocka timmerväggar, språngnött tegelgolv – det andas 1700-tals anor i den lilla stugan. När min svägerska pratar om gott adventsfika, med mysigt sprakanade spisar och rimfrostade rutor – ja, då vill jag inget annat än tillbaka. Någon gång – jag lovar att jag kommer!

Lördag afton fick vi till en riktig syskonkväll och bokade in oss på kvarterets något finare restaurang - Göteborg. Efter en god middag dröjde vi oss kvar ett tag ute i lördagsnatten. Om tiden kunnat stanna av ett slag, vi hade det ju så innerligt gott i varandras sällskap. Tre syskon som alla vuxit ikapp och där inledningar som "lilla" eller "stora" numer suddats ut.

Visst har jag saknat min familj, maken och barnen, som fanns kvar här hemma, men ändå – trygg tillsammans och med en del av min andra familj. Det var med blandade känslor jag, min syster och hennes son klev på planet hem till norrland igen. Om tiden kunnat stanna…

Avslutningsvis vill jag bara önska er alla en trevlig helg. Jag har för avsikt att besöka mina bloggvänner någon gång under helgen. Jag har en del att läsa ikapp nu efter både frånvaro hemifrån och den allmänna vardagens intrång på det tidigare så sommarlugna livet. I’m on my way…

Foto: Lina – Kitchenbloom