Efter ett par timmars kyrkligt fotojobb hamnade familjen i lördagskoma i fåtöljerna hemma hos vännerna Nilsson. Nu har ljuset äntligen hittat hem igen, till oss i norr, och hemma hos Nilssons finner det sin plats perfekt. Planlösning, vädersträck och fönster öppnar upp och hjälper solen att dansa in i deras hem på ett helt annat sätt än vad den kan hemma hos oss på Genvägen 3.

När de bytte matgrupp i höstas hann jag aldrig riktigt fram före ljuset sa adjö, men nu är vi ikapp igen. Den är så fantastiskt stilig och även om jag gillar den i grönt förstår jag hur fin den kommer att bli, längre fram, i ny svart skinnkostym. Det är så familjen har tänkt.

Så fick ni också säga hej till Sigge och Kitty Nilsson. Sigge är världens finaste hund och Kitty… hon är katten som tror att hon med är en hund.

Foto: Lina – Kitchenbloom©

Så går det när man ”kastar in” ett inlägg mitt i söndagsyran, då smiter fel in i texten och busar till det…

Orkar ni med ett hemma hos-reportage? Är ni som jag kan ni inte få nog av dem, och denna gång har jag även besökt ett hem vilket jag inte heller kan få nog av.

Ibland ”klickar” det så där klockrent när två människor möts och med min vän Lisa har det liksom ”dubbelklickat”. Jag trivs inte enbart i hennes sällskap, jag trivs även utomordentligt gott i hennes och familjens hem. Där är en stilfull blandning av gammalt och nytt som ger hemmet en personlig och charmig själ. Jag förundras över hennes samling av tekannor, tycker att den senaste skåpen är helt fantastisk fin och suckar djupt av besvikelse när jag än en gång inser att hon hunnit före mig till återvinningsmarknadens lamphörna. Japp, hon samlar på gamla lampor hon med. Rackarns.

För att inte tala om alla fina vaser Lisa äger. Och så den där fina familjen hon också har.

Jag kan ju inte låta bli deras hem när jag behöver miljöbilder till mina illustrationer inför stundande lansering av min formshop. Och när jag nu ändå var igång med min kamera tilläts jag ta så många bilder jag ville och även bjuda er på lite ögongodis. Var inte det snällt så säg.  Det finns tre barn i detta hem och deras minsta bor i ett rum som sprakar likt en riktig färgraket.

Tack snälla Lisa för en fin dag och god mat!

Snälla ni som tittar in här – jag behöver er hjälp. Hur tycker ni att bilderna på bloggen ser ut – uppfattar ni ett färgstick av något slag i mina bilder? Känns de lite för kalla eller lite för varma…? Skriv gärna en kommentar och notera då även ned om ni sitter vid en PC eller en MAC.

Foto: Lina – Kitchenbloom ©

Makens kusin är gift med med en av mina allra bästa vänner och tillsammans med dem och hennes son tillbringar vi mycket av vår lediga tid. Det är en rikedom att ha så fina vänner som vi har. Rikedom och ära.

En ära var det absolut när de frågade om jag ville fota deras hem inför den adoptionsbok de snart skall färdigställa. Det känns fint att kunnna hjälpa till. Att fota dem och deras hem – tja, något av det roligaste jag gjort.
Tanken att jag nästa gång fotar fyra i familjen istället för tre gör mig ännu lyckligare.

Jag vet att många av er som följer min blogg gillar ”hemma hos-reportage” och jag vet att det var länge sedan jag uppdaterade kategorin för dessa. Men se – den som väntar på något gott…

Det är kanske inte så stort till ytan men till mysfaktor dessto större.
Väl planerade ytor och med en tilltalande öppenhet där form och funktion följer varandra. Skåpet som mannen i huset finsnickrat som ung (se övre kollage – nedre bilder) tronar mot sin vägg inte långt från det gedigna ekskåp frun fått i arv efter sina förfäder. En blandning av hantverk med historia och stilrent modernt som får hela hemmet att kännas personligt och utvalt av omtanke.

I snart fem år har de bott i sitt hus som de genomgående renoverat under årens lopp. Vi hade då själva just klivit ur den värsta renoveringsfasen av vårt eget hus och jag minns att jag tänkte ett djupt ”puh” när jag för första gången klev över tröskeln in i deras påbörjade byggdammsliv.
Det var då det och tänk så bra det blev. 
Jag gillar mycket. Både vänner och hem.  

Foto: Lina – Kitchenbloom (publicerat med tillstånd från husägarna)

Luft, ljus och omsorg – tre ord jag känner hemma hos Erika och hennes mysiga familj. Det är stort med mycket ljusinsläpp och den omsorg de lagt ned för att bevara husets själ skulle kunna ge dem en stor och silverfärgad pokal. Som gammalt fast nytt, eller som nytt fast gammalt.

Detaljerna, hantverket och kärleken sitter i väggarna – här har de jobbat många timmar i sina snickarbyxor. Övervåningen rymmer tre stora sovrum, en öppen hall med plats för arbete och umgånge och så badrum med tvättavdelning. På entréplan möts man först av en välplanerad hall med gott om plats för var sak och sedan öppnar sig havet framför dina fötter. Vardagsrum, ett lek- och pysselrum för barnen, det stora köket och så min favorit – det vackert glasade uterummet. Som ute fast inne, eller som inne fast ute.

Smått frustrerad har jag satt ihop dessa bildkollage. Jag vill egentligen visa mer, det finns så många inspirerande vyer att dela ut, men utsidan får lov att ta plats i ett annat inlägg lite längre fram.
Som om inte mat, miljö och umgänge smakade utsökt och var trevligt nog smakade den Cosmopolitanska välkomstdrinken fantastiskt. Barnens gröngoda drinkar gick inte av för hackor de heller.
Jag nämnde väl att de har sinne för detaljer och inte lämnar något (eller någon) utanför sin omsorg…

Ni är förhoppningsvis glada över att ha fått ”titta in” i deras vackra hem . Vi är glada över den vänskap vi funnit innanför den faluröda träpanelen. Två vuxna och deras två fina barn har tagit plats i våra hjärtan. 
Min kära blogg – jag står dig evigt tacksam!

Foto: Lina – Kitchenbloom

Tio mil kvar till huvudstaden. Baksätet formligen bubblar av överaktiva och fnissiga barn. Den enorma glassen i Söderköping gjorde sitt till och både socker- och ljudnivå är hög bakom min rygg. Vad håller de på med? Jag vet inte men jag anar flygande kuddar i min ögonvrå… Ibland är det roligt, men lika ofta slutar det med att någon är less, arg eller tillsägande. Vi har två tjejer i familjen som ibland gör sitt bästa för att retas, med varandra eller någon annan. Man får liksom "stänga av" ibland, höja ljudet på radion och intala sig att det bara är vi vuxna som färdas i bilen. Baksätet finns liksom inte. Bara lugnt och tyst.
- Titta så fint här är! Se landskapet…
 - Hörru, vet du var barnen tog vägen? Glömde vi dem kvar på parkeringen, eller?!

Allvarligt talat trivs jag überbra på vägen och i vår nya husvagn. Hela familjen trivs. Bortsett då från de stunder då baksätesbuset övergår till kiv och slutar med arga vuxenröster. Vi har ju allt med oss, sängarna står alltid bäddade och redo och det är verkligen ett riktigt hem vi drar runt på. Saknar jag något, förutom familj och vänner hemma, så är det väl då duschen och toalettstolen.
Husvagnsliv is the shit, men servicehus kan också vara skit. Nä, ibland är det inte alls roligt – då får man hålla sig för skratt och istället hålla sig för näsan. 
Vad är det man säger – nöden har ingen lag.

Foto: Lina – Kitchenbloom

Det där med klotter kändes inte riktigt som "min grej". Jag erkänner att jag gillar bilden, men klotter i sig – sicket meningslöst och kostsamt slöseri av… ja, av allt.
Nä vet ni barn, gör något vettigt av er tid istället. Plantera skog kanske. Eller virka spetsdukar att sälja på skolans vårbazar. Inte klottra!

Det hela började ju med en inredningspeppad ambition. Jag skulle blogga om inredning och design, och så lite familjeliv på det.
Hur det blev? Tja, det går hit och det går dit och det går runt en liten bit… Jag "kickar" inte igång av inredning på samma sätt som tidigare. Vet inte varför, det bara är så. Behoven förändras… och miljön förstörs.
Lite så är det nog, att vi har vårt hem, tycker om våra val och försöker att ta vårt miljöansvar. Jag tittar efter "hållbart" och suckar djupa suckar av lättnad när det tidlösa uppenbarar sig. Och hantverk – i love it.
Jag vet, jag är inte alls präktig, jag är precis som den stora skaran och allt det där jag räknar upp håller sig inom ramen för dagens "trend".
Det är ju det som är skönt, att man för en gång skull får känna sig lite trendig utan att anstränga sig.

Sköna Herr Jetson är nyinflyttad hemma hos min bror och hans familj, men Mr Lamino har många år på sin nacke sits. Vår käre far har flitigt nött fåtöljen och många minnesbilder tänds upp när jag tittar på den. Jag fick en, min bror fick också en och sedan dröjde det inte länge innan pappa saknade sin sköna kvälls-sittning och beställde en ny till sig själv. Visst blev det många bebisbilder under den gångna Stockholmshelgen, men faster kunde faktiskt fokusera på annat också. Jag trivs otroligt bra hemma hos dem och det vore väl synd om ni inte fick en liten tjuvtitt ni med?!

Han är ju min storebror och därför får han också leva med att jag lite "ser upp" till honom. Det tar liksom aldrig slut. Bästa stunden fick vi på tu man hand när vi, tidigt på morgonen smög iväg till bageriet runt husknuten.
Morgondagg och dagsfärskt frukostbröd.
Min fina bror och jag.

Hoppas ni får en fin valborg. Sköna maj välkommen…

Den allra mörkaste perioden är äntligen över för denna säsong och nu är det bara till att blåsa dammet av min kamera. Foto-inspiration växer så sakteliga fram allt eftersom dagarna blir längre och med färsk snö utanför våra fönster var det nästan magiskt ljust här hemma idag. Systemkamera och stativ plockades fram och tjopps, just då fick lillan spritt i sina ben och kände för att springa fram och tillbaka. Fram och tillbaka.

Så blev dagen med ens ännu ljusare!

Foto: Lina – Kitchenbloom

Min blogginspiration tryter och ikväll känner jag inte alls för att sitta vid min dator. Vem gör det en vacker kväll?! Fredagskväll dessutom!

Kom dock på att jag i förbifarten lovat er ett hemma hos-reportage i min mammas och hennes mans kyrkstuga och då alla mina kollage redan ligger färdiga och uppladdade på bloggen kan jag ju som allra kvickast bara publicera dem.

Deras kyrkstuga (eller kyrkrum som det också kallas) är en av alla de röda och vackert timrade stugor som tillsammans utgör Älvsbyns lilla kyrkby. Mysigt, pittoreskt… ja, så charmigt som det bara kan bli. Hit åker de de sommardagar de vill komma bort från vardagen men samtidigt komma släkt och vänner nära. Lagom stort, lagom långt hemifrån och lagom spartanskt. Lagom slitet, stött och nött.
Inga måsten – bara vara!

Kliv in vet jag!

Är det inte mysigt så säg.

Nu återstår bara att önska er alla en trevlig helg!
Kram från mig!