Höll på att missa dagens tisdagstema. *svälj*
Inte för att jag inte brukar låta det hända, men dagens tema vill jag absolut inte missa. Orange är ingen favvofärg här hemma, även om den smygit sig in lite här och där, men min lilla samling pållar håller jag högt här hemma.

Kärast är den stora jag fått av min farmor, som kommer från hennes föräldrahem, och den minsta jag själv fyndat i en antikbod.
Min farmor fick nästan övertala mig för att jag skulle förbarma mig över den nötta och matta hästen. Hennes föräldrahem skulle rivas och det var vid sista utrensningen som hon, med bedjande blick fick mig att lägga ned den snart hundra år gamla dalahästen i min fyndlåda.
Det var då! Idag håller jag den som sagt högt… mycket högt, och förvarar den också högt. Högt ovan nyfikna små fingar…

En släktklenod väl värd att bevara!
Tack snälla farmor!

---

Idag stötte jag på en fd. kollega, och det mötet har sedan format hela min eftermiddag. Hon sa, lite försiktigt och ursäktande då hon förstått att jag kanske inte är bäst på att hantera luftburna kommentarer om min blogg, att jag inspirerar henne. Hon har själv nu köpt en bra kamera, och bakom småbarnspyssel, hemmafix och karriär ligger hennes kreativitet och väntar på henne. Det kunde jag läsa ur hennes ord och ögon.
Jag blev så otroligt glad!
Kan jag inspirera någon lite, om än pyttelite, så är min blogg bland det bästa jag gjort!

Och jag har blivit bättre på att hantera snälla kommentarer, det har jag faktiskt! Lite! :)

Jo ni, jag lever, om än jag står på något ostadiga ben. Bacillerna har flyttat ut och nu återstår bara att jobba upp fysiken lite – få upp flåset igen. Om det beror på åldern, jag vet inte, men oj vad knäckt man kan bli av en riktig magsjuka. Utan att ni behöver skratta nu, lova det, så kan jag avslöja att jag hade en smärre nära-döden-upplevelse under natten mot söndagen. Maken ringde till akuten då alla mina symptom gick att pricka av på listan för hur en hjärtinfarkt hos en kvinna kan se ut. Det är sant – allt stämde in! Och ja, det är sant att jag förmodligen är det allra roligaste att skratta åt vid deras fikabord:
- Ha ha.. och hon var inte ens 33 år (det verkar vara någon magisk hjärtinfarktålder)… och förmodligen bara hade skitsjukan… ha ha…
JÄTTEKUL VA!?!?

Nåja, jag är inte den som brukar få nära-döden-upplevelser, och hade det varit en hjärtinfarkt så hade jag varit väldigt glad att jag lyssnat på min kropp och sökt vård i tid. Så det så! Och nu vet jag nästa gång jag får svettningar, hjärtat rusar i 180 och det trycker över bröstet och armarna domnar att jag nog bara har en riktigt jobbig magsjuka på g.
Eller vänta nu… tänk om det då verkligen är en hjärtinfarkt – på riktigt!?

Man får dock lite perspektiv på sitt liv och sina egna små bekymmer när världen utanför inte pausar och grymheter händer. Söndagen blev till en tung kväll och beskedet om Englas tragiska öde fick igång mina tankar – ordentligt!
För det första hade det som absolut inte fick hända hänt! För det andra får jag rysningar när jag tänker på hur orolig man som förälder kommer att få gå – hela livet. Jag menar, Engla var 10 år och Pernilla mer än tjugo år äldre… Det finns liksom inget stop eller någon gräns för när människan går fri. Och människarn är oftast av det kvinnliga könet, det mer utsatta könet. Klart jag månar om alla mina barn och inte kan påverka den oro jag känner inför deras framtid, men helt klart står att vi föräldrar får en extra dos oro i behållaren när det är ett litet flickebarn vi får till oss i våra armar.

Och samtidigt får vi en högre dos ansvar när det är en liten med snopp vi håller i… Extra ansvar att bygga upp självförtroende, empati, respekt. Respekt mot det andra könet! Om alla föräldrar tog sitt fulla ansvar skulle inte fullt så många våldtäkter och pedofilistiska handlingar få förstöra så många liv.
Föräldraansvar är självklart inte det enda bot mot ondo, men vi måste lägga grunden och gemensamt försöka förändra den utveckling vår värld går mot. Början kan vara något så enkelt som språket. Så många barn som låter illa idag, som har ett otrevligt språk med många nedvärderande ord i sin reportoar. Var kommer det från, vem är det som har lagt grunden frågar man sig. Eller vem är det som INTE har lagt grunden, frågar man sig förmodligen!!

Oj, himmel vad långt mitt inlägg blev! Jag skulle ju bara titta in och visa litet livstecken…
Tala om att ha hittat sin startknapp igen…

Ibland kan saker ta tid - lång tid!

Som att stortjejen fått vänta på sin sänghimmel i drygt ett år… det är låång tid för en liten tjej att vänta. Jag köpte den där hett önskade och smått eftertjatade (ett nytt ord för något man tjatat efter länge, ungefär som efterlängtad…) tygsaken för länge sedan på REA. Att den har blivit liggande kvar i sin förpackning kommer sig av två anledningar. Att hon var i färd med att byta rum i samma veva som jag gjorde mitt fynd var en anledning, men att det stora tygstycket skulle vara i vägen vid bäddning och samla damm var nog den största anledningen. Får jag väl erkänna!

Nu hittade jag den oöppnade förpackningen när jag flyttade över hennes kläder från garderoben i lillasysters rum (där storasyster själv en gång huserat… Är det någon som orkar hänga med i svängarna?!:) till en helt ny och uppmonterad garderob i hennes nya rum (nytt och nytt, hon har ju bott där i snart ett år nu… ).
Äh, för att göra en lång historia kort - sänghimmeln är på plats och storasyster är supernöjd. För att inte säga överlycklig. Och mamman insåg att lycka och glädje från en 9-åring vinner över praktiska argument som "lättbäddat" . Dessutom har jag ju själv en tid som barn sussat under ett likadant myggnät (för det är ju ändå vad det egentligen är). Min sänghimmel blev dock inte så mysig, och åkte ut, efter en kraftfull magsjukebakterie i min mage i slutet av 80-talet. Urkas!!
Eller var det min rosa och rynkade sängkappa som rök den gången?
Hm… jag kommer inte ihåg - It’s a lång time ago!

Ser ni, jag fick till det och kvalade in på tisdagstemat även denna vecka utan någon riktig röd och i förväg uttänkt tråd.
Tråden är ju blå och långsökt så det förslår!
Ha ha, vad rolig jag är.

Bilder: Privata ©

---

Nu finns reportaget om oss att läsa på Family Livings hemsida - här!
Bilderna från oss gör sig tusen gånger bättre på nätet än på blädderblad!!

Dagens tisdagstema (och vårt badrum) får inte mer uppmärksamhet av mig idag än så här. Lillan är sjuk, snorig och febervarm, och jag föredrar att mysa med henne i soffan på kudde och under täcke, framför Tommys, Annika och Pippis rymmaräverntyr. När hennes ögonlock pausat i en liten sovstund smet jag in på toa med min kamera.
Jag kan lova er att jag fick beskära miljön en hel del för att inte få med den röra som råder där inne. Vi är fem personer i vår familj och man hittar prickiga spår med vårt DNA på spegeln, våra kläder i den överfulla tvättkorgen, tolv olika tandkrämstuber som alla är påbörjade och hårsnoddar och hårklämmor i regbågens alla färger.

Är vi unika? Nä, jag tänkte just det! Spår av liv!

Återkommer här tidigast efter att hälsa återkommit till hennes lilla kropp.

Bild: Eget kollage med privata bilder och illustrationer ©

Dagens tisdagstema får mig att tänka efter. Länge!
Vad är fritid för mig? Och hur fångar jag den med en bild?

All min tid just nu är ju mer eller mindre fri. Efter nyår klev jag, som de flesta känner till, in i en betydligt friare vardag än den jag är van innan. Nu är jag fri att skapa vad jag vill. Fri att tänka, att tänka fritt. Till och med när jag sitter och jobbar med mina inlämningsuppgifter till skolan känner jag mig fri. Visst har jag en uppgift med tydliga ramar att följa, men mina tankar och min tolkning blir i slutändan min – min fria tolkning.

Att studera på distans som jag gör, det i sig skapar mer utrymme för frihet. Jag är fri att lägga upp min tid som jag vill, därför blir all tid också fri tid.
Och fritiden smälter ihop med all övrig fri tid.

Ordet fritid klingar "ledigt" i mina öron. Jag vet inte längre vad jag är, om jag är ledig eller ej, men jag vet att mycket av det jag fyller min tid med kan uppfattas som "ledigt" både för mig själv och andra, Om jag fotar så gör jag ju det för att jag tycker att det är kul och för att det är ett av mina stora intressen. Och intressen är väl något man ägnar sig åt på sin fritid. Eller?
RIktigt så är det kanske inte längre för mig, och det har också tagit några veckor för mig att inse att det jag gör, vare sig jag fotar, skapar illustrationer genom vektorgrafik eller redigerar bilder, inte enbart kan räknas som intressen. Jag gör ju detta för att lära mig och bli bättre. Jag tränar liksom inför framtiden.
Min framtid och fritid ska förhoppningsvis flätas in i varandra, precis så som nutid och fritid gör idag.

Hur många här tycker att jag krånglar till det? Det var ju bara ett tisdagstema och det enda jag hade behövt göra var att publicera en bild.
I’m a krånglig woman… så måste det vara!

Jag har länge önskat mig en Mama och förra veckan köpte jag henne – den svarta kroken med öppen famn. Där får lillans förkläde från Mingla hänga.
Svart och vitt har vuxit till att bli en favoritkombo för mig. Stiligt, men utan acompanjering av andra, mer levande färger blir det bara sterilt och tråkigt. Och i vår känner jag starkt för att ackompanjera hemmet med grönt – äppelgrönt!

Bild: Privat © – Stegpallen i ek är köpt på EM och skålen med vitglaserad insida (ett sk. spillkum) köpte vi för ett par veckor sedan i Skansenbutiken när vi promenerade ute på Djurgården. Kökshanduk i given svartvit rand från Marimekko.

Ni får ursäkta, men det blir ingen dagsfärsk bild tagen av mig här idag. Jag läste på hemsidan för Tisdagstema och i samma sekund som jag läste ordet cirkel visste jag hur min tolkning skulle se ut. Prick i samma sekund!

Min mammas butik huserar, precis som namnet lätt avslöjar, i en gammal magasinbyggnad ute på deras gård. Den är stor och faluröd, lite sned och vind i dess konstruktion och bär sin historia med otrolig charm. Gamla fönster av handblåst glas i spröjsade infattningar talar sitt eget språk, och det gör även det rostiga järnet på insidan. Förstärkt på insidan finns nämligen ett järngaller, och sällan är gallerförsedda fönster så vackra som detta. Korslagda järnrör som hålls samman av en järnring i varje kors. Så enkelt, så gammalt och såå mycket patina att ingen lämnas oberörd.
Jag fotade först hela fönstret, sedan fastande jag och macroobjektivet med fokus på den rostiga järnringen.

Vackrare cirkel finns inte i min värld!

Bild: Privat ©

Årets första temapublicering på min blogg blir också lite av en spegling av årets tema på Formex. De utställningar som så omsorgsfullt arrangerats till besökarblickars förfogande var inte bara maffiga i sin form och materialval, de var också färgfulla av dess blomprakt. Ståtliga blomsterarrangemang, stora som små, fanns där för att följa upp en av det kommande årets stora trend – Rosarium. Och rosor fanns det gott om på mässan, rosa rosor och rosamålade mässmontrar med rosmönstrade fonder återfanns både här och där.
För att visualisera vad Rosarum står för kan ni tänka på en klassisk engelsk trädgård. Mossa som växer på gamla lerkrukor, snittsigt ansad buxbom och porlande vatten från grönergade järnfigurer i fontäner. Lägg till rosenbuskar som snirklar sig tätt upp mot tegelfasaderna och ni har en ganska bra bild att bygga vidare på.

Själv är jag inte vidare trendkänslig och jag tror att även denna rosablommande trend går mig tämligen obemärkt förbi, bortsett från en sak – mossan. Det var just före jul som jag köpte hem grön och mysig mossa att bädda in hyacintlökarna med i dess krukor och igår kom jag hem med en ny och färsk omgång mossa från stadens bättre blomsterhandlare. Nu är det dock sköra snödroppar som ska spricka fram till vårblommning över bädden av mossa och i min största mosseufori lyckades jag täcka den tråkiga jorden i fler än snödropparnas krukor. Dessutom låg några förvånansvärt naturtrogna och limefärgade rosor med i min påse och med dem som dekoration i mina tappra blomsterarrangemang kan jag kanske erkänna mig som trendinspirerad. Inspirerad och influerad på en lagom Lina-aktig nivå.
Trender är sällan långlivade, det är en del av dess namn, och den mossiga trenden lär heller inte bli så långlivad här hemma. Mossan behöver väta den med, precis som blommorna, och jag är väl inte känd som den mest blomstervårdande personen… Jag är bara ytligt intresserad.
Men det är vackert så länge det varar grönskar!

Bild: Privata ©

Jag fortsätter min nedräkning och idag är det i köket jag sitter och längtar efter julen.
Dagens tisdagstema är just kök och för en kökstoka som mig passar inget bättre än hänga med och temapublicera även denna vecka. *vågen*
Den fina kökshanduken låg i paketet från min kära farmor och blott en dag gammal i vårt hem trivs den redan där den hänger. Så röd och grann.

Min farmor har god känsla för smak och när det blir tal om äkta hantverk… ja då är min farmor alltid på plats och investerar. Farmor älskar hantverksmässor och traditionella julmarknader.
Hon har försett mig med många fina och välarbetade ting genom åren och den vackra handduken är bara en i raden av alla favoritsaker jag fått av henne. Dessutom känner hon sin gottegris till barnbarn och i paketet låg också en påse chokladdopade knäckrutor från Chokladfabriken i Åre… mmm…

Nu väntar kvällsfikat i köket och sedan blir det myskväll i soffan framför TV:n. Och det luktar riktigt gott i vårt vardagsrum nu – ett pepparkaksljus som sprider doften av julen. Där kan jag bli sittandes läänge!!

Bild: Privat © (… och här hade ännu inte det riktiga macroobjektivet plockats upp ur sitt paket…

Jag är inte färdig med Gotland, det är ett som är säkert! Förra årets husvagnssemester gick med färjan över till ön och en dryg vecka på det flacka och förundransvärt vackra landskapet har inte mättat mig. Ännu.
Det var mitt livs andra besök där och minst (med betoning på minst ett till besök behövs för att stilla mitt Gotlandssug.
Luften där var så frisk och fuktig, naturen vackert vallmoröd och havslandskapet så särpräglat och unikt. Människorna vänliga och dialekten klingande charmig. För att inte tala om det utbud av hantverk som finns på ön… Och vi hann bara besöka en bråkdel av alla ateljéer, verkstäder och caféer.
Klart vi måste tillbaka!
Barnen längtar tillbaka till campingen, deras klart bästa campingupplevelse, och till det närliggande vatten- och "Pippi"landet.
Till och med mamman kan tänka sig att klä av sig för att plaska i poolen igen. Det ni… haha

Dagens tisdagstema får bara inte passera mig utan en horisontell publicering. Kamerans avtryckare gick varm under vår semesterresa och bland de drygt 800 tagna bilderna från ön finns mer än en horisont att skåda. Fast det är ju egentligen samma horisont… bara sedd från olika håll.
Jag tittar, njuter och längtar om möjligt ännu mer tillbaka!

Ta mig till havet och gör mig till kung…

Bilder: Privata ©

Säg hej till Bubben, vår stelfrusne kamrat ute på gården. Den lille stackaren är mitt bidrag till dagens tisdagstema.
Han föddes igår, det var jag och lillan som hjälpte till vid förlossningen, men hans liv blev ack så kortvarigt. Idag har han trillat omkull, kan ju ha tillstött komplikationer defekter vid födseln, och nu ligger han med delad kropp på vår altan. Fåglarna jublar, de har redan kalasat på hans näsa.
Vi är så glada att vi hann föreviga honom med en bild. Hans första och sista lyckliga dag i livet…

Igår var det besöksrekord (big time!!) här på bloggen.
Jag säger hej hej till alla nya gäster! Ja, till alla er andra också såklart!!

VI har varit lediga i två dagar nu, jag och lillan, och nu har jag laddat upp för en lugn stund (lillan sussar och laddar hon med, inför ett efterlängtat besök på sin pappas jobb) i soffhörnet med dagens reklamskörd och en kopp rykandes varmt kaffe. Vaknade med huvudvärk denna morgon och efter ett par timmars skallebang kom jag på det – jag dricker ju inget kaffe när jag är hemma själv.
Att komma ihåg inför nästa "självstuderande år" - Dricka kaffe!!

Bild: Privat ©