Nu står den där. Efter mer än ett år som ett pockepinn i vårt förråd är den äntligen hel och fin och klar att sitta på. Pinnsoffan med stort P. Modellen heter Florida och tillverkades på 50-talet av Bröderna Wigells Stolfabrik. Wigells – dom finns fortfarande kvar och sofforna nytillverkas numer igen.
Någon minns kanske minns efterlysningen och att jag genom den fick tag i en pinnsoffa. Inte den rätta, men fin ändå. Så jakten fortsatte, på den rätta, och när ett hus på gatan blev till salu, och jag fick se en svart pinnsoffa på en av utomhusbilderna på Hemnet, var jag fräck och slängde iväg ett mail. Jag visste att familjen skulle flytta söderut och hade sett delar av deras inredning till försäljning på Blocket. Helt obekant var inte heller familjen, så värst fräckt var det kanske inte. Och vad det än var så gav det resultat, för kvällen före flyttlasset drog iväg fick jag ett sms och soffan blev gratis och jag överlycklig. 
Soffan var rätt nedgången och behövde mycket kärlek, och kärlek har den fått. I olika omgångar och när lust och tid har funnits. 
Först plockade vi isär sits från ryggstöd och ben. Två pinnar har vi lagat och förstärkt, sitsen är spacklad, slipad, spacklad, slipad många gånger och undertill förstärkt den med. Jag tvekade en del men valde tillslut att behålla dess ursprungsfärg och spraylackade den blank svart. Det där med att spraymåla är rätt kul och inte alls svårt. Oändligt många och tunna lager bara så blir det jättebra. I ett väl inplastat garage och bakom ett munskydd.
Så slutet gott – allting gott!
Ha en fin fredag och helg!
Foto: Lina – Kitchenbloom©
Säkert minns någon när jag, för några år sedan fyndade ett våningsfat hos Röda Korset?! Grönt glas med droppar och inte vilka droppar som helst utan Iittalas 
Den allra vackraste av alla ljuslyktor just nu. På vårt bord, intill varandra. Grönt är skönt x 2.
Ett tips om en ny och nära loppisbutik och någon timmas pyssel senare hade Nelly ett efterlängtat tittskåp hängandes i sitt rum. Hennes samling plastkatter växer och ingenstans känns de så självklara som i ett tittskåp ju. Skåpet, som var blåmålat när jag hittade det, kostade 80 kronor och de små ”tapetbitarna” fick jag välja fritt ur Fannys stora pyssellåda. Några snuttar washitejp kom också på plats.
Det här är pyssel på min nivå det. Att slipa, laga och lacka en pinnsoffa tycks lite för komplicerat för mig. Jag vill vill vill, och visst gnager det i mitt samvete varje dag, men ändå känns det… tja… rätt skitjobbigt faktiskt. Nu har jag lovat mig själv att det ska vara gjort före nästa helg. Bara sådär kom jag på det. Nästa helg ska det stå en nymålad pinnsoffa i köket. Japp.
Den avlånga coctailbrickan köptes på Strandvägen en gång för länge sedan inför livet som husvagnscampare. Det livet har vi ju lämnat och brickan hamnar nu på köksbänken och sväljer fler kvarnar och flaskor än den förra intill spisen.
Mycket snö har regnat bort de senaste dagarna och idag lockar äntligen solen ut oss igen. Det blir en fin final av påsklovet. Jag ska ge mig på att plantera om blommor under helgen. Jag gör det inte varje vår, men nu är det dags, och dessutom har jag tydligen lyckats få de stackars sticklingarna till rotslagning. Ojoj.
Hälsade på i min 
Nu är jag ju som jag är. Därför hade jag gärna sett att det suttit en, något längre, kabel, klädd av svart textil istället för plast, till denna lampa. Plättlätt att fixa själv ju.
