Jag lämnar en lärorik, rolig och på många sätt spännande tid som företagare på heltid bakom mig. Eller mer deltid kanske. Jag har ju kunnat vara flexibel, levt ut min kreativitet och styrt över tiden på ett sätt som är lika värdefullt som svårt att värdera.
I höstas kom dock vändpunkten. Nelly, vår yngsta, blev ju plötsligt en skoltjej på heltid. Inga mittiveckanledigadagar där inte. Antigen gasa Kitchenbloom eller kanske rent av göra annat. Längtan efter ”annat” tog över och sedan en vecka tillbaka är jag tillbaka, som anställd i bankvärlden igen. Tro’t eller ej. Tillbaka där min karriär startade för 17 år sedan. Där mycket är sig likt och mycket är annorlunda.

Jag är superglad och känner redan starkt för just detta bankkontor. Kollegorna. Känner mig nyfiken, trygg, nytänd och innerligt lättad över att jag vågar följa dit känslan tar mig. Än en gång.

Det passar inte alla att driva eget företag. Mig passade det för en tid, tills den där längtan ”ut” helt tog över. Till viss del lever Kitchenbloom kvar, Formshoppen och fotograferandet läggs inte helt på hyllan utan tuffar på lite på sidan om sådär. Tuffandets fart, och vilket spår det växlar in på får tiden visa.
Det är ju faktiskt det som är så himla bra, med tiden, att den visar.

Livet som bloggare är förmodligen över här. Vi har haft det på känn, min man och mina närmsta vet allt om min mättnad för denna ”värld”. Men så vet man ju aldrig… kanske kommer inspirationen tillbaka nu, när dagarna fylls av en annan värld. Jag ristar inget i sten, niger ödmjukt och tackar för tiden fram till nu. Så får tiden visa resten…

Tack!

Illustration: Lina – Kitchenbloom©

Det känns väldigt glatt i luften just nu. Inte bara för lilla soffan, det är annat också. När strykjärnssladden möter med med en hjärtformation på tvättbänken på morgonen, då tänker jag att… det där, det måste faktiskt vara ett tecken. Såklart.
2013 var kanske året då det blev lite roligare att ta hand om tvätten?! Bland annat.

Foto: Via Instagram – Lina/Kitchenbloom©

När det kommer till barnens drömmar vill jag inte ta ifrån dem någon. När Filip som liten sa att han ska bli regissör när han blir stor, flytta till staterna och bli framgångsrik, eller när Fanny drömde om lägenhet på Manhattan, jobb som arkitekt eller designer, ja något inom”skapande”. Vart drömmarna tar vägen med tiden spelar ingen roll, det viktiga är att de finns där och jag skulle för inget i mitt liv komma på att säga saker som att ”det är väldigt svårt att lyckas som designer i USA, för att inte tala om vad en lägenhet på Manhattan kostar” eller att ”det är få regissörer som blir riktigt, riktigt Spielberg-framgångsrika”. Aldrig!
Nä, dröm på ni bara, vad än ni än drömmer om.

Det är viktigt att drömma!

Bild: Produktbild från ovan länkat företag.

Vardagen har hittat tillbaka. Efter ett långt och mestadels krassligt jullov känns det gott att vara tillbaka med rutiner i ett färskt januari. Det känns lite som den där första och försiktiga promenaden med familjen ute i snön, runt kvarteret, efter att magsjukan och influensan just lagt sig – sådär friskt och vågat och efterlängtat. Och ljust. Inget går upp mot januariljuset. Solblänk som letar sig in, inte bara i huset utan hela vägen in i själen.
Jag tappar mitt bloggande mer och mer. Det känns så. Jag hänger på Instagram istället, möter mina följare där och delar med mig av livets små och stora utvalda ögonblick. Läser knappt andra bloggar heller, det är som att kvoten av inspiration och nyfikenhet stillas i den nya, lättsammare mobilvärlden. Tider går och saker förändras och vi med. Jag med.

Jag är öppen för nytt detta 2013. Förändring. Vet inte hur och vet inte vad men det kommer att visa sig med tiden. Tills dess jobbar jag på som vanligt, redigerar bröllopsbilder, uppdaterar lagerstatus, hämtar och lämnar barn på skolan, lagar middagar med min man som hela familjen samlas till, längtar upp i skidbacken, packar träningsväskan, planerar måltider och fikastunder med människor jag tycker mycket om och laddar för en och annan semesterresa och utflykt. Har det bra helt enkelt. Hoppas du med.

Vi ses!

Foto: Via Instagram – Lina/Kitchenbloom©

Helt omysigt var det ändå inte, om ni frågar mig, att se familjen så tight, tonåringarna som hjälpte till att fixa julmyset med silverbestick och allt, tillsammans med maken, som utan tveksamheter rodde ihop både Janssons och Nubbesallad och mycket mer. Och lillan, som ju kunnat vara superbesviken, när det stora släktkalaset uteblev, men istället bara kvittrade och tindrade och pysslade om allt och alla. Aldrig har vi haft så fin julklappsutdelning som denna jul, när barnen, en efter en, turades om att öppna sina paket. Nästan två timmar tog det. Vi hade ju liksom ingen stress. Bara en kort kräkpaus.

Ärligt talat är det nästan jobbigare nu, när magens onda övergått i någon slags megaförkylning som hela huset mer eller mindre inte tycks bli av med. Ja, eller i alla fall går det segt. Megasegt.

God fortsättning!

Foto: Via Instagram – Lina/Kitchenbloom©

Koka knäck, ligg i soffan och pilla nevelludd, spring runt på stan och trängs i julklappsköer, griljera skinkan, värm en till flaska glögg, tjuva några kolor ur burken, bryt en bit av pepparkakshuset, sov ut lite för länge, leta fram tomteskägget, pussa ungarna och hångla upp din älskade, glömt inte att slå in farmors chokladask, dansa Gagnamn Style eller vad du nu känner för såhär just före tomten knackar på dörren.

…och må så himla gott!

Illustration: Lina – Kitchenbloom©

Jag har två bröllopsfotograferingar före nyår, men all annan tid ska familjen få. Vi börjardet lugna jullivet med glöggmys och ett restaurangbesök tillsammans med våra vänner imorgon och redan nu känner jag för att gå ner i varv och logga ut. Dags att samla familjen, värma glögg och nonchalera att den granna granen ger kli i ögonen. Det ska kännas att det är jul, annars är det ingen ju.

I originalreceptet står det rom, men personligen föredrar jag punsch i bakverk och håller alltid en liten flaska Svensk Flaggpunsch i mitt skafferi. Ni kan tro den sätter piff på den allra enklaste sockerkakan med.

Och med det vi nu frysen full av jul. Saffransbullarna har gått hårt åt, men annars finns inte plats för så mycket mer bak och det känns faktiskt rätt skönt. Lite som en uppmaning, att julen gärna får komma och ta oss nu. I alla fall snart.

Ha en fin dag!

Foto: Lina – Kitchenbloom©

Samarbetet mellan mig och Nejd började för ett drygt år sedan, samtidigt som jag skapade det då nyöppnade företagets grafiska profil. Idag finns butiken och de är även återförsäljare för ett urval av mina inredningsprodukter. Så lite extra klappar hjärtat såklart, när jag snickrar deras annons, där Kitchenbloom finns med. I dubbel bemärkelse liksom…

Annons: NEJD© / Form: Lina-Kitchenbloom©

Årets decemberväder kammar hem full pott. Guldstjärnorna här kommer från Svenskt Tenn. Snöflingorna ute, som är sådär perfekt stora och långsamtfallande idag, är de vackraste jag sett såhär långt denna vinter.
Heja december 2012!

Bild: Eget kollage med produktbilder från ovan länkat företag.

Förr om åren gjorde alltid denna efterrätt till jul och nu har jag dammat av mitt kära 90-talsrecept och hunnit kalasa det sagolikt saffransgoda kalla tillsammans med familj och vänner.
Vi röstade i år bort de mastiga saffranssemlorna vid det stora lussebaket, men om en tradition ska bort finns plats för en annan igen och jag tror banne mig jag röstar in denna. Tillbaka. Bums.

Bild: Lina – Kitchenbloom©