Nu står den där. Efter mer än ett år som ett pockepinn i vårt förråd är den äntligen hel och fin och klar att sitta på. Pinnsoffan med stort P. Modellen heter Florida och tillverkades på 50-talet av Bröderna Wigells Stolfabrik. Wigells – dom finns fortfarande kvar och sofforna nytillverkas numer igen.
Någon minns kanske minns efterlysningen och att jag genom den fick tag i en pinnsoffa. Inte den rätta, men fin ändå. Så jakten fortsatte, på den rätta, och när ett hus på gatan blev till salu, och jag fick se en svart pinnsoffa på en av utomhusbilderna på Hemnet, var jag fräck och slängde iväg ett mail. Jag visste att familjen skulle flytta söderut och hade sett delar av deras inredning till försäljning på Blocket. Helt obekant var inte heller familjen, så värst fräckt var det kanske inte. Och vad det än var så gav det resultat, för kvällen före flyttlasset drog iväg fick jag ett sms och soffan blev gratis och jag överlycklig. 
Soffan var rätt nedgången och behövde mycket kärlek, och kärlek har den fått. I olika omgångar och när lust och tid har funnits. 
Först plockade vi isär sits från ryggstöd och ben. Två pinnar har vi lagat och förstärkt, sitsen är spacklad, slipad, spacklad, slipad många gånger och undertill förstärkt den med. Jag tvekade en del men valde tillslut att behålla dess ursprungsfärg och spraylackade den blank svart. Det där med att spraymåla är rätt kul och inte alls svårt. Oändligt många och tunna lager bara så blir det jättebra. I ett väl inplastat garage och bakom ett munskydd.
Så slutet gott – allting gott!
Ha en fin fredag och helg!
Foto: Lina – Kitchenbloom©
Den är så fin! Så fin!
Lina: Ja, den är en riktig guldklimp. : )
Fantastiskt fin! En svart pinnsoffa måste jag helt enkelt skaffa! Du har gjort ett riktigt bra jobb med underarbetet
Heja dig!
Lina: Tack, det var en del jobb, men jag har en händig karl som var vänlig att ta i när det var som tuffast. : )
En svart pinnsoffa skulle med all säkerhet trivas hos dig med. Och tvärt om. Heja dig på din jakt!
Man skulle kunna tro att den är ny.
Kul att det gamla inte bara slängs bort och jämnförs med jag kan ju köpa en ny för XX kr på Ikea. Inget ont mot ikea men kvalité håller bättre i längden.
Lina: Å nja, riktigt som ny ser den kanske inte ut, några små skavanker finns allt kvar, men det tycker jag bara är charmigt. Jag gillar hela konceptet med gamla möbler,
dels att man återanvänder, att man kan fynda till förmånligt pris, kvalitetstänket som var förr och så designen såklart – det finns en stor charm i 50- och 60-talets formspråk.
Säger bara en sak – KÄR !!!
kär i soffan…
och grymt bra jobbat med både köpandet och målningen !
kramen
Lina: Ja, den är svår att inte förälska sig i…
Tack rara du och kram tillbaka!
Va fin den blev, jag tror att den gamla modellen heter Florett. Den kom på 1900-talets mitt.
Kram.
Lina: Tack mamma! Du har helt rätt, Florett heter föregångaren och den hade fanér på sitsen. Den vita stolen som vi också har är en Florett (vet inte, men ibland nämns den som Fanett…).
Kram tillbaka.
Så himla snygg!
Lina: Eller hur! : )